Foto: Sabine Pilser
Jag hittade en gammal blogg som jag skrev när jag och Abby hade påbörjat vår resa in i lydnadsvärlden. Idag tror jag att många fler tänker att dom tränar på att tävla – inte att dom träningstävlar för att “vinna” en viss placering e.dyl. Här kommer den gamla bloggen:
När jag var med i en Stockholmsklubb för ett antal år sen och tränade och tävlade med min bc Bess så blev jag nog på klubben sedd som väldigt konstig och besvärlig när det var dags för det som kallades för träningstävling.

 

En träningstävling var precis som en vanlig tävling. Jag tror t.o.m det var prisutdelning efteråt om jag minns rätt. Dom flesta verkade ta det på stort allvar och gjorde ingen skillnad mig veterligt på denna “träning” och en vanlig tävling. Dom körde alltså på med ett helt lydnadsprogram utan belöningar inplanerade överhuvudtaget. Däremot kunde det vara en och annan grövre korrigering, när det nu ändå inte var på “riktigt”, men det var inte så vanligt heller på dom “tävlingar” jag såg.

 

Jag började ju direkt med att vara besvärlig och ville belöna min hund på sittandet efter en väldigt kort tid. Nu var det inga mer hundar i eliten då så jag behövde ju bara någon annan hund som kunde sitta bredvid en liten stund och få ingången på planen och uppställningen tävlingsmässig.

 

Jag minns en gång när jag fick ta mig en 10 minutersstund för att förklara för domaren om detta upplägg. Låter upplägget komplicerat? Jag tyckte ju inte det, men det tyckte domaren (ja, vi hade en riktig domare som ställde upp och det var ju fint i sig!). Bess hade väldigt svårt för att kunna sitta när andra hundar satt bredvid. Hon ville gärna lägga sig, tyckte nog att det kändes tryggare. Så träningen var ju jätteviktig för mig att få till med lite positiv tävlingsmässig känsla och chans att belöna och jag ville ibland göra ett kort sittande bara och – jag ville belöna på planen! Det var oerhört svårt att förstå att jag inte ville ha det helt tävlingsmässigt med två minuter och plats efteråt. Ja, ja, det var ett tag sen.

 

Hur som helst så tror jag det är viktigt att få till mycket tävlingslik träning och jag väljer där att gå in och belöna min hund i olika delar. Andra väljer att gå in och korrigera sin hund, en del säger att det är viktigt att “komma åt” hunden i tävlingslik träning. Två helt olika sätt att bygga sin träning på förstås.

 

Men då har man ju en plan, vare sig man vill belöna upp något el korrigera något. Det jag tror kan bli svårt är för nybörjare som kanske inte tänker mer än att träningstävling är tävling – fast med ett resultat som inte registreras. Det blir allvarligt och kanske riktigt nervöst. Skulle ju kunna vara en riktigt bra chans att tex lära hunden att det kan komma belöning i alla fall, trots att matte är lite konstig. Men hur många nybörjare klarar att ta dessa chanser? Där har nog vi som kommit lite längre i lydnaden chansen att visa att vi tränar tävling, vi tävlar inte på riktigt då. Förhoppningsvis ska vi kunna föra över de här tankarna på tävlingsträningar framöver på vår egen klubb.

 

Det är så vanligt att se hundar som kroknar när dom märker att det är tävling och dom flesta av oss är väl livrädda för just det. Att gå in med en hund på tävlingsplanen och den inte alls är med, känslan är helt fel, nervositeten ökar, hunden kroknar ännu mer, vart tog den vägen? Ja, fy sjutton vilken otäck känsla! Vem vill uppleva det? Och vem har inte upplevt det någon gång, kanske inte så tydligt för publiken men för en själv? Att man inte är ett team.

 

Det är här det kommer in att få chansen att tävlingsträna. Att inte se det som en tävling men att träna sig på att tävla! Skillnaden kan vara stor. Att hitta rätt känsla med sin hund, att kunna gå in, göra en ingång på planen och kanske belöna just där. Leka en stund medans tävlingsledaren står och mal på med sin kommendering. Eller nästa gång, ställa upp, börja ett moment, belöna med en liten gotta mitt i ett fritt följ tex, men sen kunna fortsätta samma moment el gå över till ett annat och belöna början på det, eller belöna en transport mellan två moment. Ja, variationerna är många.

 

För unga hundar är det kanske självklart för en del att man gör så med för att vänja dom vid situationen, men jag tror att de flesta får alldeles för lite träning på detta. Det är ju inte bara hunden som ska tränas i att känna igen situationen och uppleva den som positiv och härlig, det krävs ju samma sak av människan bredvid. Att kunna hålla kontroll på sina nerver, kunna hålla fokus, inte bli störd om något inte blir exakt som man tänkt sig under ett moment el mellan momenten. Och ha roligt på vägen!

 

Att med tiden kunna länka ihop lite fler delar, lite fler moment, överraska med en belöning men också kunna köra flera moment i rad utan annat än mig själv och min röst som ska stärka upp min hund och få den att vilja jobba lite till. Visst krävs det enormt mkt träning på det här om min hund ska ha chans att känna igen en riktig tävling som det jag vill att det ska vara – en skitkul träning! För handen på hjärtat, inte är det för hundarnas skull vi tävlar eller?