En av dom saker jag tycker är absolut mest stressande med att ha valp är att dom gärna vill ta allt i munnen – lämpligt som olämpligt. Ja i dom flesta fall säkert olämpligt. Och många gånger vet vi kanske inte vad dom har i munnen och för säkerhets skull kanske vi kastar oss över dom och öppnar munnen för att få ut vad det än vara månde.

Detta skapar ju inte bara oro hos oss utan också många gånger en stressfaktor för våra valpar. Våra händer sträcker sig efter dom, kanske öppnar munnen på ett lite våldsamt sätt, vi hukar oss över dom och vi jagar dom kanske i vissa fall. Det är oerhört lätt att träna en valp till att vi inte är att lita på när dom har något i munnen, eller att vi kanske skapar en i hundens tycke rolig lek när vi springer efter dom. I värsta fall skapar vi också en känsla hos hunden att den behöver försvara sig gentemot oss och det är på vissa individer väldigt fort hänt att det blir en tokig tanke hos hunden när vi närmar oss.

I den här filmen så har jag startat med att visa början på ett sätt att träna hunden på att vilja spotta ut något för att få något annat. Jag kallar övningen för SpottUt och från början så spottar inte hunden ut något utan jag vill bara att den ska associera knackandet i golvet med godis och att den ska få äta. Sen lägger jag till mitt ord också. Jag vill också att den ska tänka att det kommer flera i rad så den inte direkt sen lär sig släppa något, ta sin godis och sen kasta sig tillbaka för att ta upp det den hade i munnen.

När vi är utomhus så knackar jag mot stenar. Jag har redan efter någon dags träning kunnat använda mig av detta i skarpt läge med Dusty. Jag har turen (än så länge) att han mest tar kottar och grenar och pinnar i munnen och bara någon enstaka sten. Nu tränar jag detta mest utan att han har något i munnen men på varje promenad så blir det någon “äkta” träning också. Idag spottade han tex ut en stor hästskit ur munnen. Duktig Dusty!!

Eftersom jag kört den här träningen från dag 1 så har det nu efter en vecka blivit så att han tar färre saker i munnen. Han droppade från början näsan i backen hela tiden och tog upp något kändes det som. Mest kottar då som tur är. Nu tar han på promenaden bara upp enstaka kottar och lite mer pinnar fortfarande.

När jag tränade Abby på detta som valp så tog det två dagar sen tog hon aldrig mer stenar i munnen så det kan gå väldigt fort om man har tur.  Abby hade dock mindre bitbehov och mer bärarbehov än en liten tuggig bc-valp.

https://www.youtube.com/watch?v=pPEHfiH8r04&feature=youtu.be