Välkommen Vide-ung

Välkommen Vide-ung

Idag har Vide bott hos oss en vecka. Det är alltid omtumlande att få hem en ny liten valp i huset och det lär ta lite tid innan det blir riktig harmoni i flocken tror jag. Både Magic och Dusty är väldigt snälla hundar och dom är helt ovana vid en liten valp som inte lyssnar på dom. För Vide, han är nog av lite mer envist och hårdare virke än dom känner igen. Tillsägelser rinner av honom som vatten på en gås.

Beslutet att skaffa en hund till har inte varit lätt då jag tycker det räcker med två hundar egentligen men eftersom jag inte vet om Dusty kommer kunna träna lydnad igen på en högre nivå så kände jag att jag behövde en hund till. Förhoppningsvis blir Dusty bra men det får tiden utvisa, just nu är jag bara glad att han kan gå lös igen. Om än inte ohämmat i skog och mark utan han får hålla sig på skogsvägarna.

Tillbaka till Vide. Han är en liten bc-kille från Borderbrokes kennel. Hans mamma arbetar dagligen på en stor nötbesättning tillsammans med sin matte. Jag hoppas på att få en bc som är lite mindre lättfrustrerad än Dusty för det skulle bli svårt med två som hetsar upp sig lätt. Skulle säga att Vide är tålig, lite självständig, inte så lyhörd ännu men ändå relativt följsam. Inte alls lättstressad, jättegullig när han kryper nära och på natten bits han inte alls!! Glad och positiv till allt. Han älskar att sova i soffan precis som resten av oss.

Vide klarade hemresan bra, bara lite gnäll sista kilometern. När han kom in i huset började han direkt leka med första bästa leksak och det har han fortsatt med. Bådar gott. Han gillar överraskningar och mycket ombyte.

Jag hade förberett genom att valpsäkra förstås men ingen hade sagt att just denna lilla valp inte var särskilt imponerad av kompostgaller. Han river dom, klättrar på dom och flyttar dom lite lämpligt vartefter han vill någonstans. Att dom hamnar över honom ibland är inget bekymmer alls. Inte speciellt ljudkänslig och det känns skönt, så man får ta det onda med det goda!

MAT är en passion och han blir rejält galen när han inte får den snabbt nog eller ofta nog. Har fått öka på portionerna så nu är han lite nöjdare i alla fall. Jag upplever honom trots detta inte alls lika tokig i belöningsgodis som mina andra men jag har ju heller inte dragit upp honom och tränat på att han ska gasa på när det gäller sina belöningar. Överhuvudtaget så har jag varit restriktiv med belöningsgodis. Han har fått prova lite olika i väldigt små bitar. Främst är det hans namn jag vill befästa och rörelser mot mig men även SPOTT UT och NER och några fler smågrejer har vi börjat med. Första stegen i bädd och burträningen är påbörjad.

Vide är en trygg valp som sover gott om natten. Och några morgnar har jag t.o.m. vaknat innan han börjat röra på sig. Antagligen är det för att han sover bredvid mig, jag har offrat mig och sover på en madrass i hallen, min tanke är då att jag ska flytta bort från honom, inte han från mig. Får se om detta håller. Tänkte att han skulle sova med dom andra sen, men det lär nog dröja lite innan det blir aktuellt så jag får kanske ge upp min plan och flytta in honom i sovrummet.

Men efter en vecka och flera tillsägelser så har han blivit möjligen något artigare i alla fall men jag märker på Magic att hon tycker det är jobbigt. Hon har t.o.m. släppt lite leksaker när han tar tag och det är inte likt henne. Hon litar helt enkelt inte på honom ännu. Dusty tycker också att han är jobbig men han har börjat göra lite lekinviter ibland, dom kommer leka ihop framöver, det är jag säker på. Dusty verkar också ha en inbyggd radar att hålla lite koll på hur Vide mår och var han är. Det bådar gott inför framtida promenader. Misstänker att Vides självständighet kommer behöva jobbas på. Blir spännande att se. Att valpen fungerar i vardagen är det som är absolut viktigast för mig. Det kommer annars smitta av sig i lydnadsträningen också tänker jag.

Än så länge har han inte kissat eller bajsat inne en enda gång. Vilken liten mönstervalp!! Han verkar ha en stor blåsa den lille mannen. Jo, nu hann det bli dag 8 så idag skedde första olyckan när jag var ouppmärksam. Annars är han ganska lättläst när det gäller toabestyr.

Vad har vi tränat för lydnadsgrejer då??? HÄHÄ!!! Nä absolut ingenting. Det är fullt tillräckligt att lära känna sin miljö i hemmet och utanför. Träffa lite människor och andra hundar. Och han behöver få komma iväg och se lite bilar på avstånd. Märkte idag när vi för första gången åkte iväg till klubben att han tyckte det var lite läskigt med bilarna. Och det är ju inte så konstigt när vi bor mitt i skogen. Så nu får det bli lite småpromenader och han ska få börja ha koppel på sig – den träningen har vi inte hunnit med men det får bli kampanj på det i helgen. Och så ska vi ev. ta en liten snabb tur till grannen och se vad han tycker om stallmiljö och fåren. Jag brukar försöka se till att det inte blir så många saker på en dag och inte nya miljöer varenda dag. Tror att det är gott för valpen att få smälta intrycken. Idag blev det lite mycket då vi var både på klubben, åkte bil, och tog en snabbtitt in på Dogedu för att förbereda Vide inför nästa veckas jobb då han ska vara en mönstervalp på kurs!!!! 😉

På G ONLINE  – HAPPY DOGS OBEDIENCE

På G ONLINE – HAPPY DOGS OBEDIENCE

Recension från kursen FOKUS PÅ FOKUS:

Några fina ord från en kursare som gått FOKUS på FOKUS IRL: Jag och min livliga schapendoes har gått flera kurser för Ditte tidigare och kände därför redan igen flera övningar som vi gick igenom i fokuskursen. Trots detta har vi utvecklats tillsammans på fokusområdet tack vare att Ditte alltid är nytänkande och vet hur man ska utmana varje ekipage, oavsett vilken nivå man ligger på. Jag märker tydligt att min hund tycker att det är mycket roligare att hålla fokus på mig nu, till och med när vi tränar mitt inne i stan.
Förutom de praktiska övningarna har vi också haft mycket nytta av teorin från kursen. Vi har gått igenom vad man ska tänka på för att undvika att hunden “stämplar ut” under träningspasset och även hur man ska få hunden att vilja försöka igen om det blir fel istället för att hunden känner sig dålig.
Sammanfattningsvis kan jag verkligen rekommendera denna kurs för alla hundägare, oavsett om man har en ung eller gammal hund och oavsett om man bara vill ha roligt tillsammans eller om man satsar på en tävlingskarriär. Jag lovar att ni kommer både utmanas och utvecklas. Hälsn Rebecka Uggla med hunden Wirvla

 

Jag blev verkligen glad över Rebeckas fina ord och även vad de andra i gruppen sa på avslutningen och det gav mig en kick att ta tag i det jag tänkt på länge.

Jag har i ett antal år haft lust att prova att göra onlinekurser men det har inte blivit av, kurserna i verkliga livet har snurrat på och det har varit fullt upp med dom, både i privat regí och på Jönköpings bhk.

Och i samband med att jag startade kursen FOKUS PÅ FOKUS och fick fullt direkt, en kortkurs på tre tillfällen, så kände jag att den här kursen kan verkligen lämpa sig online också.

Den har varit väldigt rolig att hålla men samtidigt så hade jag gärna sett att den legat på fler tillfällen. Men det var ju ett test och då bestämde jag mig för att köra en onlinekurs på sex kurstillfällen istället.

Den här onlinekursen kanske kommer vara lite unik. Jag kommer inte bara visa övningarna steg för steg med mina hundar, flera inlånade hundekipage kommer filmas också och där kommer det läggas in filmsnuttar där jag coachar ekipagen, dessutom blir det både texter och kommentarer från mig och ett diskussionsforum där alla kan vara aktiva.

Tanken är att alla ska kunna få skicka in en film på varje övning mellan kurstillfällena så att det går att ge feedback också och nya uppgifter att träna på eller tänka på!  För visst handlar mycket om det där med fokus också om FÖRARENS FOKUS!!! Vad kan vi ändra i oss själva för att få hundarna att förstå oss bättre?

Och varför lämnade min hund mig nu? eller varför stämplade den ut, kanske inte fysiskt men i tanken? Var det något jag själv gjorde som fick hunden att missuppfatta situationen, eller helt enkelt inte förstod att det var dags att jobba vidare?

 Vad händer om jag ändrar kroppen lite, vad händer om jag blir lite långsammare i rörelserna eller lägger på lite mer energi i en belöningssignal osv.

Tänk att det går att träna fokus på så väldigt många roliga sätt. Att tex träna stillhet och fokus behöver inte alls vara tråkigt eller allvarligt!!

Jag är jättenoga med att hundarna ska ha kul under träningen (och jag också) och att dom inte ska bli belastade eller osäkra. Trygga hundar med mycket självförtroende är det jag strävar efter i min träning. Och där kommer tydlighet in i bilden.

Jag hoppas på att förmedla ett väldigt tydligt koncept där vi steg för steg lägger på lite olika svårigheter när hundarna förstår. Allt på ett lekfullt och engagerande sätt.

VÄLKOMMEN ATT ANMÄLA dig till en mycket speciell ONLINEKURS med HAPPY DOGS OBEDIENCE.

Hoppas vi ses ONLINE!!

Vill du läsa mer om denna kurs el om fler onlinekurser som kommer framöver så gå in på sidan HAPPY DOGS OBEDIENCE i huvudmenyn. En spännande gästinstruktör kommer bl.a hålla kurser i UPPLETANDE. Snart kommer lite mer info om den kursen m.fl.

 

LydnadsNytt inför 2021 års moment klass 3

LydnadsNytt inför 2021 års moment klass 3

 

ZÄTAT FÖRSVINNER I NUVARANDE FORM

I lördags kväll var det en liten föreläsning på Ulricehamns bhk i samband med rankingtävlingen i lydnad. Ordförande för FCI:s lydnadskommission Carina Savander berättade om de nya förändringarna. Jag försöker mig på en liten sammanfattning här och har jag missuppfattat något så räknar jag kallt med att någon annan går in och rättar mig 😉 (observera alltså att detta är så som jag uppfattade det som Carina sa).

Klass 3: Inkallningen kan innehålla Sitt också, dvs fortfarande 2 skiften men tex Sitt och Stå. Nytt är att man måste ha röstkommando men har rätt att lägga till handtecken.

Fritt följ kommer vara ett moment där Positionsändringar kommer till som eget moment (istället för zätat) dvs Momentet kan börja med Fritt följ en liten stund, sen kan det vara Moment slut och nytt moment börjar dvs Positioner och därefter kan det bli fritt följ igen. Positioner kan komma först eller i mitten eller i slutet på fria följet enligt Carina Savander. (senare läste en kompis till mig att i den engelska texten från FCI så verkar det som att Positioner kommer någonstans i momentet eller sist, inte först så nu vet jag inte vad som är rätt där.)

Positioner betyder att det blir två skiften tex sitt och stå, i det ena så kommer föraren få besked att momentet börjar, man börjar gå med hunden, kommenderar Sitt, fortsätter sen marschen utan hund och blir kommenderad att gå på olika sätt tex rakt fram, höger om, höger om och kalla in, då kan det bli en inkallning där hunden tex ska komma in bakifrån. Sen fortsätter man att gå fot och därefter kommendera nästa skifte Stå, blir kommenderad utan hund att gå tex framåt, vinkla vänster, vinkla vänster, göra helt om och ta upp hunden vid sidan i ett fot (precis som i dagens Z. Därefter troligen halt och moment slut, om TL ska kunna säga att moment Fritt följ börjar igen (ifall momentet Positioner ligger i mitten tex) . Nytt är också att det kommer finnas en rekommendation på tiden så att fria följet och Positioner inte blir ett väldigt tidsmässigt långt moment 👏👏

Momentet Runda förändras på det sättet att det blir en tunna (kommer ej användas på finska mästerskap enl Carina) eller 4-6 koner som kan vara i olika färger eller enhetlig färg. Om tunnan används föreslog Carina stenar i för att hålla den på plats. Jag har för mig att jag läst att ytan för konerna ska vara 0,5 kvadratmeter. Carina sa mellan 0,5 och 0,7 men lät lite osäker där. Konernas formationer kan vara på många olika sätt. Carina föreslog fler koner om man har små hundar anmälda på tävlingen så dom inte springer emellan. Önskvärt är att hunden efter den rundat koner eller tunna återgår till mittlinjen.

Momentet förändras också med apporter 6 meter från hindren och att man kan välja 5-7 meter från hindren vid sin uppställning istället för som idag 5 meter.

Rutan: Ändringar där var att hunden kan få ha en eller fler tassar utanför ringen och man kan välja om man vill dirigera den vidare till rutan,dock med avdrag i förhållande till hur mycket den är utanför ringen. Man kan också omdirigera in den i rutan med de avdrag som då blir.

Hur mycket en hund måste stå i ringen för att det ska räknas som att det är godkänt är jag osäker på.

Nytt är också att alla kommandon som ges där hunden ska skickas iväg från oss måste höras tydligt för domaren. Möjligen gäller det under Positioner också, tror inte att det togs upp. Däremot frågade jag om det gällde tex ordet Fot när hunden jobbar nära oss men det gjorde det inte, där kan man fortfarande använda sig av inget kommando om man vill eller väldigt tysta kommandon.

Sen har säkert ingen missat att metallapporten försvinner från klass 2 nästa år 👏🤩👏

Dirigeringsapporteringen ändras så konen försvinner. Man skickar hunden rakt fram mot mittapporten och när den passerat 10 meter (som kommer vara markerade i kanterna på något sätt) så får man stoppa hunden när man vill innan den kommit fram till mittapporten och därefter invänta om hunden ska apportera mittapport eller höger el vänster apport. Önskvärt är en rak linje ut, inte att den svävar iväg åt något håll.

Emelie Wickström gav mig lite mer info om vad Carina sa: Angående Ringen till Rutanmomentet: Drar 0,5-1 p vid en tass ute. 3 fötter ute: 7 p. 2 fötter ute en 8a. Helt ute måste dirigeras in och får en 8a om det är snyggt.

Ff och Positioner: 2 skiften, en inkallning och ett upptag

Inkallning. DK -2p. Domaren berättar vilka positioner det blir.

Viktigt med energi och glädje – inte högst km/h

Vad är bra träning för den lilla valpen?

Vad är bra träning för den lilla valpen?

 

Jag får ibland frågan vad jag tänker på och tränar på när jag får hem en liten valp. Tänkte jag skulle försöka samla tankarna lite om detta ämne.

Det kan ju se väldigt olika ut på sociala medier hur man tränar valpen och vad man tycker är viktigt att dom lär sig tidigt. Men det är ju bara EN bild vi oftast får. Kanske ser en valp jätteträningsvillig ut och härlig i sin energi och med högt driv i vad det nu är som tränas. Men hur är valpen i vardagen egentligen? Är den rädd för andra hundar eller människor? är den miljökänslig? Har den svårt för att varva ner? Lägger den på sig stress för framtiden genom att tränas väldigt mycket i riktigt tidig ålder? Har den svårt för att lämnas? Biter den sönder en massa och vad står det i så fall för? Nyfikenhet, svårt koppla av, stress?

Vad vi kan vara säkra på är i alla fall att vi bara får en liten bild av någons träning när vi ser lite filmklipp här och där och det är lätt att bli fascinerad, imponerad, eller kanske helt avskräckt beroende på hur man tänker när det gäller våra små och deras första månader med oss. (eftersom jag är oduglig på filmredigering så kommer filmerna nedan inte vara klippta – En varning för det!)

Oavsett vad vi gör eller inte gör, om vi tror vi tränar eller om vi tror att vi inte tränar! – så lär sig den lilla valpen saker hela tiden, om oss, om omgivningen, vad som lönar sig och inte lönar sig.

Dusty har besökt Kinnaredshallen för första gången. Några minuter där inne bara, lite mingel och sen sov han gott  medan vi fikade på parkeringen.

Jag funderar mycket på vad som är bra eller inte bra för en liten valp när den nyligen kommit hem till mig. Det tar lite tid att lära känna varandra och första tiden tar jag det lugnt och låter den mest lära känna sin omgivning. Det jag allra mest vill ha  (förutom en frisk liten hund!) är en valp som fungerar i vardagen!  Jag vill att den ska lära sig att vissa saker lönar sig inte och andra ger rejäl belöningsutdelning.

Är den lite självständig så jobbar jag en hel del från början på att binda upp den lite mer till mig. Inkallningar och följsamhet prioriteras.

Lekutveckling med mig börjar jag med tidigt. Att valpen sätter högt värde i att jag är engagerad tycker jag om att se och vi har roligt ihop i leken. .Med varje liten individ så tycker jag man kan hitta nya sätt att leka. Det jag gillar försöker jag få mer av.

Är det en lite allvarligare typ av valp eller lite försiktig, så låter jag den vara mera “fräck” och busig och hoppig och noggrannhet och omvända lockanden och självkontrollsträning blir inte prio ett i början kanske.

Dusty på sitt första läger. Foto:Daniel Eidenskog

Varje liten individ är olika och det är ingen större idé att titta tillbaka på hur det blivit med tidigare hundar om man inte samtidigt kan vara vaken för att se vad man har fått hem den här gången tänker jag. Jag brukar ha vissa saker jag tidigt vill lära valpen. Att följa med i olika miljöer förstås, att träffa snälla vuxna hundar och ibland få umgås med en och annan, att träffa snälla människor. Att vara i hundsammanhang utan att behöva få hälsa på dom andra hundarna varje gång. Där har jag haft jättestor nytta av att jag jobbar som hundinstruktör. Jag kan ofta ha med mig valpen på teorin tex.

https://www.youtube.com/watch?v=9vNV7yn5j_w

Varning för icke-flashig video ovan.

Något som varit väldigt viktigt för mig är att valpen ska klara av att jag också ägnar mig åt de andra hundarna/hunden utan att hetsa upp sig och bli galen. Jag har haft flera hundar tidigare som jag kunnat träna mig på när det gäller att få den lugn när andra jobbar. Som ett exempel kan jag nämna att Magic skrek som en stucken gris första gången hon såg Abby få göra en helt vanlig vittringsapportering. Ja, hur kul kan det vara liksom!!?  Gissa om jag la mycket tid för att få rätt sinnesstämning i det momentet med henne senare när hon blev äldre! Det blev bra men det tog en hel del grubbel och förberedande övningar för att få till det.

När Magic var liten så var det bäddträningen som räddade mig från att bli galen på henne och vår situation. Hon hade jättesvårt att se något roligt som andra hundar fick göra utan att gå upp i varv. Givetvis ville jag inte utsätta henne för för svåra saker men ibland var det inte aktuellt att ha henne i bilen utan jag måste ha med henne. Jag hade försökt med burträning, hade en nanny till henne på några kurser osv men det gick inte jättemycket framåt. Hon ville vara med mig där det hände roliga saker. Hon var inte rädd för att vara ensam men hon såg ett högt värde i att få vara med.

På några dagar förändrades hennes inställning helt genom att jag började träna självkontroll varvat med riktigt bra belöningar och Bäddträningen gjorde underverk. Jag hade tränat självkontroll innan då hon var så superimpulsiv som hund i övrigt men jag hade inte kört bäddträning ordentligt. Nu fick hon en uppgift som hon förstod värdet av.

 

Här är Magic unghund och ligger och tittar på en pågående valpkurs. Halsbandet är från Morrhåret Hundsport AB och lånat från Abby.

Några små träningspass och därefter kunde hon vara med på alla kurser och t.o.m sova i bädden mitt bland lekande små valpar. Det var en jättevinst för mig för det hade varit så stressande att burträningen, som  funkat på mina tidigare valpar, inte funkade alls på Magic. Hon blev introducerad för snabbt till den träningen och jag byggde inte upp den pedagogiskt för henne. Och alla valpar är ju som sagt olika. Så lärorikt för mig!  Idag lär jag ofta ut bäddträningen på mina kurser och dom som tränar bra har ofta både valpar och unghundar som kan ligga tillsammans riktigt nära varandra och koppla av efter några kurstillfällen. Det är häftigt när det funkar.

https://www.youtube.com/watch?v=AZHz7RhEDuU

Dusty har fått träna bäddträning som pytteliten och det har varit suveränt att kunna ha honom i bädd medan mina andra hundar fått göra olika små övningar. Dusty är en ganska lättfrustrerad liten kille och han kunde hetsa upp sig i början bara jag pratade lite med någon annan hund – men att ha en uppgift – att vara kvar i bädden hjälpte oss enormt.

Jag försöker att lägga upp träningen så att det blir så lite frustration för valpen som möjligt. Jag var för många år sen lite nonchalant (okunskap) och lät min lilla bc Timjan vara med på alldeles för svåra saker som liten. Hon byggde på sig stress, och efter att ha varit en tyst hund som valp och upp till unghundstiden så blev hon sen en ljudlig hund där problemen blev jättestora i träningen. Jag kan inte med några få ord berätta hur mycket den hunden lärde mig men det är nog min absolut största läromästare när det gäller att lära sig vad man inte ska göra i sin träning! TACK för det älskade lilla Timjan, hon har en stor plats i mitt hjärta. Och efter att min frustration och mina tävlingsdrömmar lagts på hyllan så hittade vi ett jättefint samarbete igen.

Foto: Elin Lilja

 

http://Videolänk https://youtu.be/eDgwok1IaXM

På filmen är Dusty unghund och jag använder bädden som en hållplats mellan övningarna.

På promenaderna vill jag inte att mina hundar röjer som idioter med varandra och där har det hjälpt att ingen av labbarna var intresserade av Dusty just då.  Han blev väldigt fort följsam och tendenser att “valla” dom andra hundarna försöker jag få bort tidigt om det går. I Dustys fall så la jag träning på att förstärka “Nu räcker det” som jag ändå hade tänkt ha i vallningen.( Någon vallning har det inte blivit då jag kom av mig helt när Dusty haft så mycket fysiska problem sina första år). Tanken är att han ska bryta det han håller på med och vända sig till mig och får då belöning. Det funkade riktigt bra då han var väldigt belöningsglad redan som liten. Men då och då får jag fortfarande påminna honom. Är man en bc så är man liksom!

I filmen nedan tränar vi lite lättsam hantering som ju ibland kan vara det viktigaste att träna på om man har otur att få en valp som behöver gå till veterinären tidigt.

https://www.youtube.com/watch?v=wIHjUWSFxec&feature=youtu.be

Jag vill också lära min valp att lära sig ganska många olika saker som jag har nytta av i framtiden, ett belöningssystem och olika ord för belöningarna tränar jag in tidigt. Att hitta sätt som skapar så lite frustration som möjligt i inlärningen och att hitta rätt sinnesstämning för det man ska lära valpen känns viktigt för mig. Rätt känsla i dom ord min hund ska lära sig försöker jag tänka på. Dusty blir oerhört upprörd om jag gör “fel” så i vardagen har jag lärt mig hur jag ska minska hans eventuella frustration snabbt och få honom att bara “sudda” minnet av det han tyckte var svårt.

Eftesom Dusty var sommarvalp och jag är skitskraj för åska och verkligen inte vill ha en valp som är det, så tränade jag tidigt att vi lekte olika PANG-lekar, Jag var väldigt högljudd och slog och pangade i golvet medan vi lekte och han tyckte det var helt fantastiskt roligt. Första åskvädret lekte vi oss igenom och han märkte det inte ens. Det hjälper MIG också att ha en uppgift när det åskar.

Att härda sin hund ( om den är en lite mjukare typ av hund) är bra på många sätt. Med Dusty kan jag retas, säga att saker och ting blivit tokiga, visa vad som blivit fel, ta i honom på ett lite hårdare lekfullt sätt osv utan att han lägger på sig en massa stress som jag inte vill ha. Men det är en utmaning ibland, han hatar om han inte förstår mig så jag måste vara jättetydlig.

Hittade här en film med lite gott och blandat från hur ett träningspass med Dusty kunde se ut när han var liten: Lite kroppskontroll, Panglekar blandat med högljudd galen matte och gå ner i varv emellan. Samtidigt försöker jag lära in lite ord här och där.

https://www.youtube.com/watch?v=36tUeXNLXZ4&t=13s

 

Vad gäller det som sen ska bli lite lydnadsdelar så tittar jag mycket på hur min hund gör och vad jag kan fånga upp och belöna. Och så tränar jag på att kunna växla från godis till lek och tvärtom. Att ta i från början oavsett vad det är hunden ska göra och kunna växla snabbt och lyssna på rätt ord är viktigt för mig, dels för att jag tycker det är så himla kul och för att jag har nytta av det till senare lydnadsträning. (något som också finns med i filmen ovan)

Jag vågar inte lita på att mina hundar kommer ta i på fartmoment i framtiden om dom inte lär sig ta i från början. Jag brukar tex undvika att kasta en apport innan andra delar i momentet finns där. Men tränar gärna på att ta en godis snabbt eller ta i från start mot ett mål som en boll, godisskål edyl.

Jag försöker att undvika snabba stopp och vändningar fr.a under tiden valpen utvecklar sitt skelett och sina tillväxtzoner. Däremot vill jag gärna att valpen får hänga med i skogen och lär sig få balans och lite kontroll på kroppen och bygga muskler och stärka sitt skelett.

Det är egentligen i skogen och i andra miljöer jag tränar min valp mest. Där kan jag bygga upp vårt samarbete och lära mig vad som är lätt för den och vad som kanske är lite svårare. Min ambition är alltid att försöka lära valpen att oavsett var vi är så ska våra belöningar vara värdefulla. Det underlättar för framtiden tänker jag så min hund inte väljer bort en belöning helt plötsligt för att något annat är mer intressant.

Ja så vad som är bra träning för en valp är det nog väldigt många olika uppfattningar om. Jag har här försökt att beskriva lite av det jag haft nytta av att tänka på med mina hundar när dom var små. Att försöka njuta av valptiden och ha väldigt kul med sin valp tänker jag att det är nog ändå det viktigaste av allt.

Om du är nyfiken på min träning och har en ung hund så finns det en plats kvar på helgkursen inomhus i Bankeryd den 7-8 mars. Läs mer här: https://www.ditteshundkurser.se/2019/10/sikta-hogt-helgkurs-for-valp-unghund-7-8-mars-20/

 

 

 

 

 

 

Dusty debuterar i klass 1

Dusty debuterar i klass 1

Det har varit mycket avbrott i träningen även i höst men igår blev det försök med tredje gången gillt och vi lyckades komma till tävling.  Tidigare har antingen Dusty eller jag blivit sjuka så jag har fått ställa in. Men igår var vi båda  helt ok på morgonen och vi kommer iväg till Forserums bhk för en förmiddagstävling. Jag sov nästan ingenting under natten men det berodde inte på några nerver utan mer på en av dom där nätter jag kan ha när hjärnan arbetar för högtryck. (fick några bra idéer inför kurserna så inte helt i onödan att ligga vaken). Nu för tiden oroar jag mig inte så mycket över att inte ha sovit, jag har lyckats prestera ändå på tävling så …. Bara att gilla läget men lite seghet i mig gjorde att jag höll på att glömma kommandot Apport, tala om hjärnsläpp!

Dusty är endast tävlad en gång tidigare och jag har egentligen inte en säker bild av hur vår uppvärmning innan tävling ska se ut förutom att jag vet att den är superviktig. Inför startklassen tog jag ut honom och värmde upp honom vid tre tillfällen innan den fjärde uppvärmningen strax innan det var vår tur. Det var ett bra beslut då men han kändes lite trött. Startklassen är ju en så pass kort och snabb klass att tävla i så det gjorde inte så mycket att han var lite trött då. Inför klass 1 kände jag att det inte var lämpligt att göra likadant. Min idé var att värma ganska lite och ganska lugnt med inte så mycket lekbelöning utan försöka få ur lite energi på annat sätt och sen varva med lite koncentration.

När vi kom till tävlingsplatsen så kändes Dusty superhet och ganska rejält uppe i varv. Inte alls så samlad som han var veckan innan när vi tränade på samma plats. Jag fick tänka om lite och valde att ta ut honom några gånger med ganska korta pass av träning och lite promenad emellan.

När det var vår tur  att gå in så kändes han het men inte okontrollerad ändå. Det kom fram dom saker som är lite svaga på träning  och det mesta han gör bra på träning gjorde han bra på tävlingen också. Att börja med ett fotgående är inte riktigt vår grej ännu men jag har jobbat lite på det på sista tiden med att det SKA BLI vår grej! Så på sikt hoppas jag det kommer kännas ännu bättre.

Min plan var att inte höja honom så mycket innan fotmoment som fritt följ, läggande och ställande under marsch men annars våga dra upp honom lite. Dusty är väldigt mån om att jag ska vara nöjd med honom på alla vis så oavsett hur det går så är mina uppgifter att tala om att han är den bästa av alla och att sen berätta direkt vad vi ska fortsätta att göra. Vissa förflyttningar mellan momenten låg han i förväg i tanken och våra uppställningar kan definitivt bli bättre men han kändes riktigt säker på vad han ska göra ändå tycker jag.

Överlag är jag jättenöjd med honom. Att han går att dirigera om i rutan utan att bli osäker är jag jätteglad över.  Sen skulle jag nog ha ropat Stanna lite tidigare så det får jag ta på mig att jag var en segpropp där. Jag bara upplevde det som att det liksom “gick för fort” och min sega hjärna hann inte med trots att jag innan intalade den att nu måste den reagera snabbt!

Att få tävla igen efter så här långt avbrott var verkligen superkul. Tack Elenor för hjälpen med filmningen. Och TACK till Forserums bhk för en fin tävling. Och TACK till Diana, som ständigt utmanar oss i träningen och låter sig utmanas tillbaka. Och TACK till alla på fb som grattat. Det värmer verkligen.

Vi slutar på 297 p och en förstaplacering. Fina fina Dusty!

Här kommer vår film: Bara lite skakig precis i början när Elenor måste förflytta sig så ha lite tålamod, här redigeras inget bort hähä!

https://www.youtube.com/watch?v=E9hGH92Rqgk&feature=youtu.be

 

 

Vad är bra träning för den lilla valpen?

Fritt följ med Dusty

 

Varje liten valp man får hem är unik. Trots det är det lätt att jämföra med tidigare hundar. Kanske tänka att si och så ska jag inte göra med nästa hund, eller det och det ska jag göra! Men sen står vi ju där med en valp som är sig själv lik, kanske påminner den inte alls om någon hund man haft innan och i och med att den kommer hem till en så tar man ju beslut hela tiden på hur man vill göra i olika situationer. Även ett inte genomtänkt beslut är ju ändå en handling. Jag hade inte bestämt mig innan hur jag skulle träna fritt följ med Dusty precis som jag inte hade bestämt hur jag skulle träna in något annat.

Det jag haft är en målbild hur jag vill att det fria följet ska se ut på sikt dock. Min målbild med ett fritt följ är lite olika beroende på hundtyp tror jag. Jag älskar energifyllda fria följ där hundarna ser ut att älska att gå vid förarens sida och med schvung utför tempoväxlingar, halter och vändningar. Det ska helt enkelt se flytigt ut.

Min målbild när jag nu köpt en bc igen är att den ska röra sig med jämna steg, ha bra fokus uppåt, ungefär mot min armhåla, följa vänsterbenet och inte snegla och dra sig mot höger ben, inte ligga på mot benet utan ha lite luft emellan, inte vara för intensiv (har ju älskat Abbys fria följ med oftast mycket energi vid min sida men nu har jag en annan hundtyp som kanske inte passar  riktigt för så mycket energi i just det momentet) då jag tror det lätt går överstyr med vissa bc:ar. Snabba raka sättanden, fina backningar osv osv vill jag ju också få till givetvis! Vem vill inte det?!! Låter väl lätt som en plätt!!

Och så vill jag ju att hunden ska kunna jobba tyst och fint! Detta är en utmaning som jag känner mig i alla fall mycket mer redo för och har många fler strategier för idag än jag hade med min förra bc Timjan som jag i början lyckades så bra med, men som jag efter några år fick ljud i träningen med och inte hade kunskap nog att reda ut. Fr.a vågade jag inte lita på min egen känsla där utan följde råd som inte passade oss. Och Timjan var ingen förlåtande hund utan väldigt känslig på många sätt. Efter den förlusten av en vad jag hoppades framgångsrik tävlingskarriär så lärde jag mig hur jag skulle kunna träna henne och med tiden fick vi till en bra samarbetsrelation utan frustration och ljud i det närmaste. Hon har varit en av mina främsta läromästare tillsammans med ett antal kursare med stressade, ljudliga hundar. Känslan som lätt byggs upp när man inte vet hur man ska jobba för att inte utlösa mer frustration, belöningsförväntan, osäkerhet el vad det nu handlar om hos sin hund, den är inte lätt att tampas med känner jag. Jag har aldrig i mitt liv känt mig så dålig som hundtränare som under den tiden när jag grät blod över Timjans och min träning bokstavligen talat.

Timjan. foto: Elin Lilja

Varje hund jag haft som jag tränat lydnad med har jag tränat in fria följet på lite olika sätt för att försöka få till något som liknar min målbild. Vissa saker har jag gjort på nästan samma sätt men hela tiden har jag försökt att ha med känslan för hur just den här individen är och hur den fungerar i träningen. Abby gick att belöna med fartfyllda belöningar och väldigt mycket energi i dom samtidigt som hon hade lite lätt att komma för långt fram så där hade jag jättestor hjälp av mycket bakåtkastade belöningar. Med Magic fick jag jobba mycket med hennes sätt att gå, hon var från början en väldigt trampig och hoppig hund men det jobbade jag med tidigt och det gick ganska lätt att få henne att sen gå på ett jämnt och fint sätt. Mycket av den träningen gjorde jag utanför fotpositionen först. Hennes nyfikenhet har varit en utmaning då fokus på mig inte alltid varit prio ett.

Abby, foto: Mona Kjernholm

Dusty är en ganska ivrig liten herre. Redan första veckan märkte jag att han tog det här med träning på ett väldigt seriöst sätt och han la sin själ i att få jobba med mig. Väldigt roligt. Men också lite varningstecken så klart för jag märkte att det lätt går överstyr om jag inte tänker mig för. Han är också en lite ljudlig hund även om det minskat jättemycket under våra första sex månader ihop. Att jobba med en lite lätt het kille med mycket driv och leklust samtidigt som ljuden kan finnas där i bakgrunden och poppa upp gör att han är lite av en utmaning. Men en mycket spännande sådan. Om jag får till något liknande min målbild och att det håller oavsett vad vi gjort innan, det återstår att se men att ha en målbild känner jag är bra för mig. Och jag insåg tidigt vad jag har att jobba med till skillnad mot med Timjan som var en tyst hund det första året.

Den här filmen är från vår fjärde gång i en inomhushall tror jag och vi har tränat med andra vid några fler tillfällen men inte många. Dusty nu 8 månader på träning tillsammans med Diana Samuelsson. Att ha bra ögon på sig och även filma hjälper verkligen för att se tendenser i tid.

Jag har mest tränat Dusty i skogen på våra promenader. Jag började med att bara belöna lite strategiskt vid vänster ben och snart började han komma in till sidan mer och mer. Han trängde sig in mellan mina andra hundar om dom var i vägen, vilket fr.a Abby har en tendens att vara. Hon går gärna fritt följ på promenad men nu kom den här lilla valpen och tog hennes plats gång på gång. Maken till fräckhet! Det betyder att Dusty är mycket tränad på att ha andra intill sig när han jobbar – må hända det inte är lika lätt med tvåbenta så nära dock! Han är rejält social den lille mannen.

Det var inte svårt att börja lägga in vändningar och längre sträckor av gående med Dusty på promenaderna. Mina belöningar använde jag i början främst i fart och med vändningar så att Dusty hela tiden hänger på och inte blir stillastående. Det blir flytigt och det här hjälper oss för uthållighet och det tycker jag vi fick till ganska tidigt. Det som varit absolut svårast är ju att hälsan sviktat på Dusty så mycket att han mest fått träna med riskakor som belöning eller ibland lite torrfoder när det funkat. Konstigt nog har han ändå tyckt att det varit värt det –  oftast i alla fall!  Tillsammans med belöningarna så är mina signaler – det jag kallar för stämningssignaler något som Dusty svarar väldigt bra på. Jag ska försöka utveckla detta lite mer i en annan blogg.

En dag i höstas skulle jag visa lite följsamhet med honom på en kurs och hade en överbliven köttbullebit från en kursare som jag utan att tänka mig för stoppat ner i fickan. Råkade då belöna med den – och sen var det kört!! Dusty kunde överhuvudtaget inte vara vid vänster sida. Det här var i början på hösten och han var ju som vanligt vansinnigt hungrig och köttbullen störde ut honom fullständigt. Så…. köttbullar och korv, det är roligt att kunna belöna med en massa gott, men pga Dustys hälsa så går ju inte det och dessutom verkar det ju inte vara en bra idé liksom!  Så vi fortsätter här med tämligen tråkiga torrkulor och lugna belöningar. Jag vet att knappen för att gasa inte är svår att trycka på.

På filmen kan man se att jag behöver jobba med jämnheten i språngmarschen och där har jag en plan. Han har också lätt att överarbeta lite inåt och där fick jag rådet av Diana att helt släppa på vänstersvängar ett tag, i alla fall inte överarbeta dom och jobba lite mer åt höger. Nu lägger jag in en vänstersväng här och där och går direkt över åt höger eller gör en helomvändning till höger så att han rätar upp sig fint. Det känns som att det är en bra strategi just nu.

Jag jobbar också på att han ska hitta mitt tempo efter han jagat ifatt en gotta och ska komma tillbaka till vänstersidan bakifrån.  Att hunden älskar att hitta tillbaka till vänster sida och är trygg där är jätteviktigt tycker jag. I filmen nedan är Dusty lite yngre, runt fyra månader och vi jobbar bland folk med att vilja vara kvar vid vänster sida, välja mig, låta bli andra, hålla lite fokus. Övningen är mycket en trygghetsövning som jag använt mig av vid hantering.  Den kan lätt ändras så att man istället ställer sig upp och jobbar stående i fotposition.

 

På promenaden nu är det joggning som gäller i träningen, pust! – jag ska jobba på att röra mig i olika tempon och Dusty ska komma ifatt mig och hitta rätt tempo direkt är tanken. Han är en liten följsam kille och lämnar mig inte på promenaden om jag bjuder på träning. Det är skojigt som en kontrast till Magics utåtriktade hobbies.