LEKFULL LYDNAD – för ENGAGEMANG, SJÄLVFÖRTROENDE OCH GOKÄNSLA

LEKFULL LYDNAD – för ENGAGEMANG, SJÄLVFÖRTROENDE OCH GOKÄNSLA

Tillhör du den skala av lydnadsfolk som lätt hamnar i en känsla av allvar så fort du ska träna lydnad? Ja då är du inte ensam! Ett vanligt problem som jag uppfattar det är att vi tar vi oss själva och lydnadsträningen på så stort allvar att vi glömmer att ha roligt på vägen. Vi blir tysta och ibland lite sammanbitna, fastnar kanske i att granska våra hundar som inte har en aning om vad vi egentligen vill. Kanske står vi bara med lite grubblande rynkad panna och funderar på om hunden rörde ett bakben eller inte i en fjärrdirigering!  Men vad ska vår hund tro om ett sånt beteende från oss?

Eller kanske är du en person som inte alls känner igen dig i det här men du vill ha verktyg för att inte hamna där i framtiden heller.

Våra tankar om våra hundar och deras beteenden tror jag har stor betydelse för hur vi ska komma framåt i träningen. Har vi något vi tycker är en brist i hunden, är det verkligen en brist?  eller är det bara så att vi själva inte riktigt vet hur vi ska träna en hund med just den eventuella “bristen”?

Kan vi vara lättsamma men ändå seriösa i vår träning och få fina resultat?

Jag tror att det ofta handlar om att vi inte riktigt vet hur vi ska hantera situationer när det inte går som vi tänkt. För visst är det enkelt att vara på glatt humör när allting flyter på men det är bra mycket svårare att hålla ihop sig när något fallerar. Och kanske handlar det många gånger om att vi helt enkelt inte tränat oss på vad vi ska göra när det inte går som vi tänkt.

.Att ha egna uppgifter som hjälper våra hundar att inte bli frustrerade, ledsna, dämpade eller belastade på något annat sätt är något jag verkligen försöker att få in i mitt träningssystem så både jag och min hund snabbt kan släppa det som gick lite fel och fortsätta jobba. Dom här uppgifterna kan se olika ut beroende på vilken hund jag tränar.

På den här kursen ska ni få leka loss i olika övningar som man kan blanda in i lydnadsträningen och till vår hjälp kommer vi bl.a använda oss av plattformsträning som brukar skapa ett härligt ENGAGEMANG hos våra hundar.

Den här kursen är för dig som känner till tävlingslydnad/brukslydnad och har en hund som är träningsvan. Du behöver inte ha några problem med din hund idag utan kan också komma med en ung hund som du satt igång lite träning med (från ca 5 månader och uppåt) Du ska vara intresserad av att se och supporta andra ekipage och din hund måste fungera i grupp med andra hundar utan att stressa upp sig för mycket.

Kursplats: Dogedus hundhall, fabriksvägen 4, Bankeryd

Datum & Tid: 13 april, 20 april, 27 april kl 19.00-21.00

Kurspris: 1050 kr (inkl hallhyra)

Max: 6 deltagare med hund

Anmälan görs genom att du mejlar Ditte ditt och hundens namn, hundens ålder och ras, ditt telefonnummer samt vilken kurs du vill gå.
Genom din anmälan har du automatiskt godkänt anmälningsvillkoren.
Läs anmälningsvillkoren här.

Tips till en blivande landslagsdeltagare

Tips till en blivande landslagsdeltagare

Abby laddar upp inför VM i Salzburg. Halsbandet och den fina kaninskinnsleksaken fick vi av sponsorn Marika Söreskog på Morrhåret Hundsport AB. Foto: Marika Söreskog

 

Vi som varit eller är med i lydnadslandslaget fick för en tid sen en förfrågan om vi hade lust att ge lite tips om vad som kan vara bra att tänka på för dom som vill till landslaget. Jag har en text publicerad på talang och landslagets blogg- lydnadsbloggen: http://www.brukshundklubben.se/tavling-utstallning/lydnadsprov/talangtruppen/lydnadsbloggen/   men har här skrivit lite mer om hur det hela började med min lydnadsresa och för min och Abbys del.


 

DITTE OCH ABBY

Jag har varit med och tävlat i landslaget med min labrador retriever Streamlight´s Pearl Abra Kadabra, Abby.

SM 2010, 2011 och 2012, som bäst sjua.

VM i Paris 2011 ( vi var första reserver i laget) , vi kom fyra i kvalet och gick till final. Sverige vann guld.

vmguld i Paris gruppbildGuldlaget i Paris. En helt oförglömlig resa på många sätt. Foto: Lillemor Edström

På NM i Herning samma år fick vi ihop dagens bästa resultat på dag 2 (dag 1 kan vi glömma 😉 ).

På VM i Salzburg 2012 vann vi i kvalet och hade tävlingens högsta poäng under hela helgen men tyvärr fick Abby svåra nervsmärtor  några minuter innan vi skulle in till finalen. Det blev den värsta tävling jag någonsin gjort.  Vi lyckades ta oss igenom programmet utan nollor men hon hämtade sig inte tyvärr. Jag bröt innan gruppmomenten så hon skulle slippa den belastningen också. Sverige tog silver det året.

Ditte VM 2012Abby och jag högst upp på pallen på VM i Salzburg. Det var en härlig dag. Foto: Lillemor Edström

Vi togs även ut till NM i Finland 2012 men jag valde att inte åka då Abbys nervsmärtor kommit tillbaka och hon var både fysiskt och psykiskt drabbad av detta. Jag valde 2013 att själv lämna landslaget och ge någon annan en plats istället. Det var ett tungt beslut då Abby inte ens var sju år gammal. Jag bestämde mig för att inte satsa på några fler SM heller med henne. Hon har tyvärr lagt på sig rädslor efter alla smärtupplevelser.

 

LYDNAD – HUR DET BÖRJADE

Min resa till landslaget började egentligen tidigare med min första tävlingslydnadshund, en bc som hette Bess. Jag kände med en gång när jag började träna lydnad att detta var sporten för mig. En väldigt begriplig sport tyckte jag och så hejdlöst roligt det gick att ha tillsammans med sin hund i denna träning.

Bessen växte som individ i träningen ( hon var två år när jag köpte henne och hade tråkiga erfarenheter bakom sig) och vi fick ihop ett lydnadschampionat men längre kom vi inte. Hon blev allvarligt attackerad under träning av en annan hund och det tog tid att få henne bra fysiskt och det psykiska satte sig så att främst sitt i grupp blev jobbigt för henne. Så min dröm om SM var ett tag nära att uppfyllas men fick läggas på hyllan.

Bess mina hundarFina kloka och clowniga Bessen. Hon förgyllde mina föräldrars vardag i många år efter vi lagt tävlandet på hyllan.

 

SATSAR HÖGT

Efter några års tävlande med Bess köpte jag en bordercollie till vid namn Timjan som jag hade som avsikt att tävla i lydnad med och jag siktade högt, väldigt högt!  På den tiden hade jag helt fel inställning när det gällde mina mål kan jag tycka nu. Jag ville till landslaget med henne och hon var väldigt rolig att träna. En hund som alltid ville mer och mer och mer.  Men hon var också en hund som var svår på många sätt i vardagen. Jag fick lägga mycket tid på att få henne trygg och säker i gruppmomenten tex.  Timjan var oerhört begåvad som lydnadshund men jag fick in ljud i träningen  som jag sen inte lyckades komma till rätta med.  Jag hade lyssnat och följt råd från väldigt duktiga hundtränare men jag hade inte en bra magkänsla för sättet att träna.  Jag började bli mer och mer frustrerad och det funkade givetvis inte på Timjan. Jag höll på att förstöra vår träningsrelation helt.

Jag bestämde mig för att sluta tävla henne och fortsatte bara på att jobba för att få en go känsla och mycket koncentration i träningen varvat med de belöningar som jag kände funkade med henne.

Från att ha gått runt som en zombie i väntan på att hon skulle låta så började jag lägga fokus på att vi skulle må bra i träningen både hon och jag.  Hon blev en stor läromästare för mig och jag har haft en väldig nytta av dessa erfarenheter i mitt jobb som instruktör och hundtränare men jag kan säga att jag gråtit floder under resans gång.

Timjan som alltid ville jobba fick sen aktivering med jaktträning, freestyle, spår, agility etc.  Hade nästan inga ljud kvar i träningen alls men tävlandet tog jag inte upp igen.  Det som jag lärde mig allra mest av i träningen med Timjan var att lita på min egen magkänsla. Inte följa råd oavsett hur duktig instruktören än är om det inte känns rätt i hjärtat, för det som säkert kunde ha fungerat för den personen kommer inte fungera för mig om jag inte tror på det fullt ut.  Därmed inte sagt att det alltid är ett lätt val.

Timjan prickig BC ligger platsTimjan, en hund som på vissa sätt nästan var som ett övernaturligt väsen. Min pricknäsa som blev min största läromästare. Foto: Elin Lilja

ATT VARA EN BRA COACH FÖR SIN HUND

Varför jag skriver om mitt misslyckande med Timjan när det gällde på tävlingsfronten, är för att jag ser många förare idag som är så väldigt allvarliga i sin lydnadsträning precis som jag blev tidigare. Från att ha varit en glad, lättsam och trevlig typ att träna ihop med så blev jag en allvarlig, inte lekfull, djupt analyserande och granskande hundtränare – vem tusan vill ha en sån i sitt team?!!

Jag ser en hel del förare som är helt annorlunda  om de tränar en annan hundsport, tex agility eller freestyle och där har de en helt annan säkerhet, tydlighet och glädje med sig i träningen. Lydnaden har ibland en allvarsstämpel som jag hoppas vi ska kunna få bukt med. Och då får man ju börja hos sig själv.  På de mästerskap utomlands som jag varit med på har det varit fullt möjligt att berömma och vara själaglad över sin hund mellan momenten utan att domarna ens höjt på ögonbrynen. Dom har ju säkert fullt upp med att döma själva momenten. Självklart passar det inte alla att visa sån glädje mellan momenten men att visa sin hund att man är nöjd med den tror jag hjälper både sig själv och hunden inför nästa uppgift.

DSC_0751Med Abby har det inte varit svårt att ha roligt i träning och på tävling. En fröjd att få ha en sån här hund vars energi så väl stämmer med min egen. Foto: Nils Hällberg

 

HITTA KÄNSLAN  – MENTAL TRÄNING

Det är också lätt att hålla på att jämföra sig med andra och i dag när vi kan läsa om alla andras lyckanden på tävling efter tävling på sociala medier så är det lätt att kanske drabbas av prestationsångest och tappa glädjen med träningen för att vi vill så mycket på en gång.

Öva dig på att hitta glädjen och fokuset även när det inte känns helt tipp topp. Kanske sitter det några på din klubb och tittar på dig ( ja, i alla fall tror du att dom tittar på dig!) som du inte är helt bekväm med. Istället för att gå undan i ett hörn, träna på saker du och din hund har lätt för, kanske lite trix och konster, lite lek osv så tränar du dig själv på att bli mer mentalt förberedd att kunna prestera även när allt inte är precis som du vill runt omkring dig. Och för att prestera på topp så behöver du ju kunna gå in i den känsla du vill vara i oavsett omgivning.  Jag vill känna mig glad och fokuserad och energifylld. Det är något jag brukar träna mig i på promenader, att hitta den där känslan oavsett om jag är jättetrött, deppig osv, osv. Hur vill du känna dig?

 

EN HUND ATT UTVECKLAS MED – VI KOMMER DIT VI KOMMER.

I och med att jag la ner Timjans tävlande så ville jag ha en hund till och det skulle vara en mer okomplicerad individ hade jag tänkt. Valet blev den här gången en jaktlabbe – Abby.  Jag hade bestämt mig för att nu skulle jag hålla mig till min plan med vår träning. Givetvis ta hjälp på vägen från duktiga förare men ännu mer gå på min egen känsla. Jag ville aldrig mer bli så allvarlig i min träning utan jag ville satsa fullt ut på att ha kul hela vägen oavsett hur långt vi skulle komma. Och jag hade inte bråttom heller.  Landslaget i sig var inget mål längre utan mer något som vore en bonus på vår resa.

Abby och jag passade som hand i handsken till varandra.  Hon har naturligt haft bra stadga och fokus tillsammans med en bra fart och stor glädje i träningen. Hon har också varit väldigt stark i olika miljöer. Hon blev verkligen en sådan drömhund i träning och vardag som jag hade sökt och den resa jag fått göra tillsammans med henne är jag väldigt tacksam över.

vm_2011_ztat_sittVM i Paris, zätat. Foto: Mona Kjernholm?

 

LANDSLAGSLÄGER

Efter några talangläger blev vi uttagna till landslagsläger och det hann bli ganska många sådana. Dom har varit toppen på många sätt. Jag har ofta passat på att få hjälp av åhörarna som gärna ställt upp och agerat publik, störningar, funktionärer edyl. Det är guld värt att det släpps in åhörare på dessa läger tycker jag.  Det är inte helt lätt att få till så mycket folk i en stor arena och det behöver man träna på. Kanske har du en hund som inte alls är känslig för störningar i form av folk men det kan ibland vara nog så svårt om tävlingen går i flera ringar och det händer mycket i ringen bredvid och det ropas “Rutan”, “Konen” “Ligg” osv tex när du ska göra en lite lugnare fjärr med din hund.

BURTRÄNING

En annan sak som är viktig inför mästerskap är att hunden kan koppla av i buren. Detta är ju något som en del behöver träna lite mer på, i många olika miljöer. Jag tyckte att det märktes på en del hundar på VM i Paris att de var trötta och kanske inte hade sovit ordentligt i buren eller på hotellet. Att kunna sova i alla möjliga ”utrymmen” är en bra förmåga hos min hund tycker jag.  Så oavsett om jag själv sover dåligt så kan jag vara trygg med att min hund kopplar av. Det kan vara värt att lägga lite extra tid på burträning, även vid tillfällen när hunden kan vara i bilen egentligen.

abby_i_kn_med_piggyAbby och jag roar oss efter en fin tävling. Foto: Daniel Grönbek

MILJÖTRÄNING OCH STÖRNINGSTRÄNING

Att åka runt till olika miljöer och se att hunden både kan leka, koppla av och även ha fokus i träningen är viktigt tycker jag. Vet man med sig att man har en lite mer störningskänslig hund så är ju detta en nödvändighet.

Man blir också själv väldigt trött kanske av tex mässmiljöer. Är du iväg med din hund och du suttit och tittat en hel dag på andra tävlande och din hund varit i bur och ute lite då och då så är det inte så dumt att sen ta ett rejält träningspass för att både träna dig själv och din hund att prestera även när du är trött i både huvud och kropp. På Älvsjömässan  i december brukar det finnas möjlighet att gå in och träna efteråt när lydnadstävlingen är över.

I den vanliga träningen hemma med träningskompisar så kan du träna med musik på hög volym och en massa ljud som du inte gillar ibland. Det är bra träning att kunna fokusera ändå.  Däremellan har jag också på musik jag gillar jättemycket. Ibland för att få en go känsla men ibland också för att klara av att gå ett flytigt fritt följ även när det svänger loss ordentligt. Det sista har jag mycket svårare för än det första exemplet. Och jag har varit med på en rankingtävling där det kom en sådan där jättebra svängig låt precis när jag skulle gå mitt fria följ. Då fick jag verkligen koncentrera mig för att inte ryckas med och börja gå konstiga danssteg istället.

Man tränar också på att använda rösten på olika sätt när ljudnivån är hög. Min hund bör bli van vid att jag låter lite olika och att jag måste ta i rejält om det är mycket ljud runt omkring.  Högtalare och mikrofoner som sprakar och har sig är ju också bra att få träning på.

Det kan vara en mängd olika saker som stör ut dig som förare också. Ju mer du tränar på sådana situationer, ju mer förberedd är du.  Själv tyckte jag för ett antal år sen att det var lite läskigt att inte ha kontroll alls på det som skulle hända på planen.  När andra skulle rigga planen och lägga upp momentordning, störningar, osv. Men det fick vi ju träna på och det har vi haft stor nytta av, inte minst på VM i Paris där inget upplägg var det andra likt.

20150813_093608Trygghet och självförtroende, några viktiga grunder till gruppmomenten

 

HUNDENS SJÄLVFÖRTROENDE

Att jobba med hundens självförtroende över lag är jag noga med. Jag vill att min hund ska vara väldigt trygg med mig på planen och går något fel vill jag inte att den ska bli osäker och springa hem till mamma, mig alltså! Eller bli passiv och låg.

Så träna i din vanliga träning på att kunna stoppa hunden, dirigera om den, låta den få momentrutin till ett moment och därefter ångrar du dig och ger en annan momentrutin och gör något annat osv osv.  Ibland vill vi givetvis göra om något som blev fel men det är väldigt viktigt att kunna rädda upp poäng när man tävlar i lag. Denna träning gör ju också att du själv kanske agerar lite snabbare när det behövs, för då är du ju själv tränad på att rädda upp situationer.

Är din hund lite ljudkänslig så kan det vara av vikt att lägga upp en plan för att kunna vänja den vid olika ljud. Ljudlekar på olika sätt där hunden bl.a själv får skapa ljuden kan bli en hjälp till att bygga upp hundens självförtroende och störningstålighet. Ibland i inomhusarenor är det plattor i golvet under mattan som låter och rör sig litegrann när hunden eller du själv trampar på dem vilket kan störa ut våra hundar. På mässan i Göteborg där jag och Abby deltog på vår första rankingtävling så var det fullt av såna plattor. Jag tog tillfället i akt och tränade lite att Abby fick trampa på dom för att få belöning, en rolig lek som sen hjälpte henne att helt koppla bort att det rörde sig lite under tassarna och lät lite när vi var inne i ringen.

 

KONDITION

En förberedd hund inför ett mästerskap är ju också en hund som har riktigt bra kondition. Inför Abbys och mina mästerskap så byggde jag upp henne extra mycket med träning i vatten av olika slag ungefär varannan dag i flera månader innan om det var varmt nog. Vi gick mycket i kuperad terräng rakt ut i skogen också utan att alltid följa fina skogsvägar. Dessutom tränade jag gärna väldigt långa träningspass några gånger i veckan för att vänja henne att jobba länge och bibehålla fart, fokus och motivation. Jaktövningar blandat med lydnadsträning passade oss väldigt bra.

11717511_10153121135073237_432290122326807939_oBästa konditionsträningen, att förena nytta med nöje. Foto: Maria Eidenskog

 

UPPVÄRMNING

I samband med träningen du gör hemma och i olika miljöer är det bra att träna sig på att värma upp hunden på väldigt många olika platser/utrymmen. Ibland är det en riktigt liten yta du har att värma upp din hund på innan du ska in och tävla på ett mästerskap och då är det ju gott att veta hur din hund fungerar i dessa situationer. Hur ska du lägga upp träningen när du kanske måste begränsa dig så mycket att du inte kan låta din hund springa över stora ytor trots att den egentligen skulle behöva det i uppvärmningen? Uppvärmning med mycket folk runt omkring och hundar som dyker upp från alla håll och kanter är något du kan råka ut för.  Träna på att värma upp på olika sätt och försök lära dig vad din hund behöver när det är rörigt runt omkring, när det är varmt, kallt, blött osv osv.

 

SMÅTT OCH GOTT

När man är i främmande miljöer så kan det vara bra att tänka på att inte låta hundarna dricka eller bada i vatten du inte är trygg med. På en resa hade vi otur med att några hundar blev magsjuka efter bad.

Om du kommit så långt att du ska på ditt första mästerskap, passa på att fråga så mycket som möjligt de som är mer erfarna och som har varit med tidigare vad som kan vara bra att tänka på.

Det finns flera vägar att ta sig till landslaget (rankingtävlingarna är ju dock ett måste) och kommer du inte dit med den här hunden du tränar med nu så kanske det kan bli med nästa, om det är det du vill då. Målen kan ändras på vägen och erfarenheterna har du alltid nytta av, även till kommande hundar.

Jag önskar dig all lycka till i din träning och med dina målsättningar. Glöm inte att njuta av din resa med din härliga partner, din hund.

Oavsett hur långt du kommer så är ju ändå din hunds och ditt välbefinnande värt mer än alla medaljer i världen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Remiss om lydnadens framtid

Remiss om lydnadens framtid

Full fart mot de nya lydnadsmomenten. Timjan, fina du, du hade älskat det nya rundamomentet.

 

Det är bara att gratta oss alla som har kämpat för att få vara med och tycka till om lydnadens framtid, för vårt engagemang har gett resultat!!! Vi är så tacksamma för att över 2200 personer skrev på Namninsamlingen. Än är inte allt klart utan vi kan fortfarande fortsätta att försöka påverka för det finns en hel del som gärna får förbättras enligt mig i alla fall. Och jag ropar inte Hej förrän jag är över bäcken 😉 . Jag vet att det inte är klart med någonting ännu men….

SKK har tagit oss på allvar och nu ligger som många vet en remiss ute på klubbarna som både klubbar och enskilda medlemmar kan tycka till om. Det är inte så lång tid kvar så skynda er alla ni som inte skickat in något om vad ni tycker ännu. Senast den sista juli ska svaren vara inne.

Att få nationell bestämmanderätt över regelverket tycker jag själv är ett av dom viktigaste målen. Om vi också får bort gruppmomenten förutom i internationell klass 3 så tror jag att vi kommer få många, många fler tävlande i lydnaden. Det vore jättekul om lydnaden skulle börja växa igen istället för att minska som den gjort under lång tid. Och så underbart det vore om vi slapp oroa oss för hur väl andra personer har tränat sina hundar för att dom ska klara gruppmomenten.

Abby_down

Med lite justeringar så tycker jag annars att det kommer bli jättekul med nya moment och ser fram emot att dom införs.

SONY DSCMetallen försvinner i nya klass 3. Kanske inte blir så saknad 😉

 

Här är det förslag som några av oss medlemmar från  Mjölby brukshundklubb kommer skicka till SKK. Det är helt ok att kopiera om någon klubb eller enskild medlem tycker samma sak. Skicka till: remisslydnadsprovsregler@skk.se. Vi har inte hunnit få till något möte på klubben ännu så detta kommer skickas i våra namn och så hoppas vi få till ett möte medan det finns tid.

Vi har valt att med lite få omformuleringar använda Flens brukshundklubbs remissvar, som dom givit tillåtelse till och sen har vi lagt till lite fler ändringar som vi skulle vilja se i och med dom nya reglernas införande.

 

REMISSVAR OM LYDNADSREGLERNA.

Vi tycker att det nya förslaget i stora delar är bra, dock vill vi ta bort gruppmomenten helt från de nationella klasserna, startklass, klass 1, 2 och 3.

 

  1. Vi stödjer förslaget att behålla regelverket nationellt och de bedömningsanvisningar som innebär att vi inte skall införa linjär bedömning:
  • Vi behåller möjligheten att göra förändringar, tex hur vi ska döma, vilka moment vi ska ha osv.
  • Ur bredden växer eliten, dvs sporten behöver en bas av många utövare för att få en bra topp. Det är en mycket liten andel som tävlar internationellt, att anpassa hela regelsystemet till dessa få toppekipage känns inte relevant.
  • Det kommer att finnas internationella lydnadstävlingar i Sverige också, med linjär bedömning precis som det redan gör idag (rankingtävlingarna).
  • Dessutom kommer de nya momenten att införas så klasserna kommer ändå att vara nästan identiska ( så länge vi inte ser en anledning till att ändra lite om det blir problem med något moment).
  • Med linjär bedömning skulle det bli skrämmande lätt att få nollor i betyg även när momenten har utförts, eftersom varje nerdrag skulle bli statiskt och plussas på tidigare avdrag i momentet. Det skulle troligen innebära att många tävlande skulle välja bort lydnaden och då förlorar vi den breda bas vi vill ha.

 

  1. Vi stödjer inte de delar av förslaget som innebär att vi behåller gruppmomenten i klass 1-3. Vi vill istället att gruppmomenten skall försvinna helt:
  • Som tävlande ska jag inte behöva vara beroende av hur väl andra förare har tränat sina hundar.
  • De flesta incidenter och skador inträffar vid gruppmomenten. Vill vi ha nolltolerans ska vi inte skapa situationer där sådant kan uppstå.
  • Det är onaturligt för en hund att bli lämnad av föraren, som normalt utgör tryggheten, i en situation där den upplever någon annan hund bredvid som hotfull.
  • Många hundar ligger på ren lydnad, men är otrygga med de andra hundarna. Vi kräver inte att de ska behöva umgås med okända hundar annars, varför ska de göra det här? (Umgås gör de även om det bara är med doftsignaler, ögonkast, kroppspråk osv)
  • Stadgan prövas i alla andra moment på olika sätt.
  • Lydnadssporten tappar utövare. Vi tror att vi skulle få behålla fler tävlande om vi inte har kvar gruppmomenten. Steget från startklass till klass 1 blir inte heller för stort.
  • Man kan antingen fördela om gruppmomentens koeffecienter eller sänka den totala summan av alla koeffecienter. Som konsekvens måste då även poänggränserna för 1:a, 2:a och 3:e pris justeras naturligtvis.
  1. Om beslutet blir att gruppmomenten ändå skall finnas kvar i klass 1-3 stödjer vi förslaget att de görs lättare än de är i de internationella reglerna, dvs förslaget till nationella regler så som det ser ut i remissen.

 

 

  1. Ang punkt 4 Utrustning sid 10: Konhöjd 40 cm
  • Texten säger att det skall finnas en kon som är ca 15-40 cm hög i klass 1 (moment 10). Vårt förslag är att konen ska vara 40 cm hög och inget annat, detta för att förbereda inför klass 3 (moment 8).
  1. Ang punkt 22, Generella anvisningar, sid 15:
  • Vi föreslår att punkt 22 utgår med motiveringen att i punkt 21 står det: föraren får med stor glädje, beröm och klappar uppmuntra sin hund efter avslutat moment. Vi tycker det räcker och att punkt 22 mer verkar för förvirring och inte är förenligt med att få lydnaden mer tillgängligt för alla.
  1. Ang punkt 45, sid 17, Inkallnings- och apporteringsmoment:
  • Vi föreslår att man ska få kasta om apporten utan poängavdrag om den tex studsar utanför ringen. Om apporten måste kastas om en andra gång så kan det leda till 1 poängs avdrag. Att lydnadssporten så mycket ska främja personer som har rätt kastteknik tycker vi är olyckligt. Lydnaden är en sport som kan tävlas av förare med diverse handikapp (vi är inte alla födda med bollsinne/apportkastarsinne) utan några större problem och så bör det förbli. Att momentet ska underkännas för att man måste kasta om en andra gång är alldeles för hårt.
  1. Ang punkt 60, sid 18, Bedömning av momenten:
  • I texten står: Om hunden vidrör föraren (lätt) när den sitter framför föraren eller kommer in till utgångsposition i inkallnings- och apporteringsmoment, ger det 1-2 poängs betygsneddrag. Vi föreslår att den raden försvinner och att endast texten: Om hunden stöter in i/kolliderar med föraren, är maxbetyget 7, får stå kvar. Att en hund inte alls får vidröra föraren gör det ju näst intill omöjligt att få en tia i alla dessa moment som berörs.
  1. Ang punkt 66, sid 18, Tjuvstarter:
  • Att jämföra en hund som rycker till med en hund som ställer sig upp från utgångsposition och ge dom samma poängneddrag, maxbetyg 8 är inte rimligt tycker vi. Vi föreslår att texten går bort och att våra domare kan bedöma detta utan ett fast betyg. Det måste vara skillnad på en ryckning och en förflyttning till stå.
  1. Ang klass 3, sid 42, Moment 3.6 Sändande med dirigering, platsläggande och inkallande:
  • Vi föreslår att mittpunkten i cirkeln märks ut tydligt med tex en platt kon och att cirkeln alltid är tydligt utmärkt hela cirkeln runt. Det gör att både domare och förare har lättare att se om hunden är helt innanför än om man bara märker ut cirkeln med 8 punkter.

Mvh från Ditte Andersson, Maria Eidenskog, Daniel Eidenskog, Marika Söreskog, Ida Ljunggren, Malin Glimsjö, Lene Ljunggren.

Varför Namninsamling för lydnadens överlevnad som folksport?

Varför Namninsamling för lydnadens överlevnad som folksport?

 

Foto: Sabine Pilsel.  Ett härligt lydnadsekipage från Österrike Nicole Malle med Candy

 

http://www.skrivunder.com/lydnad_-_en_folksport_eller_bara_for_den_yttersta_eliten

Det är första gången i mitt liv som jag varit med om att starta en namninsamling, i alla fall i den här storleken. Vad driver oss som gjort detta då? Jo, givetvis en stor passion för vår älskade lydnadssport. Och en stor oro för att sporten håller på att utvecklas åt ett håll som dom flesta kanske inte egentligen vill ha.

Under det senaste året så har det pågått många diskussioner på facebook bl.a på en sida för lydnadsprovsregler. Det har känts som att ett fåtal personer i Sverige bestämmer nästan allt vad beträffar lydnadens utveckling. Människor som ifrågasatt framtidsplanerna att vi ska ett internationellt regelverk där vår möjlighet till omprövning och förändring av det som inte är bra blir väldigt svår, har bemötts med att vi målar fan på väggen, att vi är bakåtsträvande, att det kommer att bli bra, att vi inte ska oroa oss osv osv. Lite har bemötandet känts som en farbroderlig nedlåtande klapp på huvudet faktiskt. Svaren på våra frågor har många gånger varit flummiga, ja, ganska politikeraktiga, alltså inga tydliga Ja eller Nej på direkta frågor. En del frågor har inte besvarats alls.

Det är ju klart att många noterar detta och funderar på hur vi ska kunna påverka och några av oss gick igång ordentligt och bestämde oss för att gå ihop och skapa en namninsamling. Se ovan. För närvarande har vi över 2200 namn!!! (och då har namninsamlingen varit stängd nu i ett antal veckor och tidigare bara varit utlagd på fb) Säger inte detta något om vad “fotfolket” vill? Flera blogginlägg har också väckt upp folk på såväl gräsrotsnivå som på högsta elitnivå. Vi hänvisar i vår Namninsamling till Maria Brandels blogg där hon bla skrivit inlägg om Håller lydnadssporten på att ta död på sig själv? och Vad gör du på ett sjunkande skepp? och Jenny Wibäcks blogginlägg Domartankar bl.a.

Detta skriver Pia Brygård, fd lydnadsdomare, tävlingsledare och tävlande med många års erfarenhet bakom sig efter ett blogginlägg från Maria:

“Så bra skrivet, återigen! Jag la mitt domarkort för lydnadsklasserna på hyllan förra året då jag helt enkelt fick nog och valde att ta avstånd från lydnadsgruppens regeltolkningar och regelarbete. Det var kanske inte den bästa vägen men då det inte fanns intresse att lyssna på utövare och domare så tog jag den enkla vägen och lägga domarkortet för lydnad vilande… . Jag hoppas det är på återseende! ”

Det hoppas jag också. Det känns som en väldigt tråkig utveckling när så erfarna förare som Pia lämnar in sitt domarkort. Inte något som främjar sporten inte. Tack för att jag fick delge dina ord Pia!

 “Så här skriver Mattias Lövgren, tävlande och domare, också efter ett av Marias blogginlägg:

“Håller med Maria helt, problemet är att många haft dessa tankar länge där det diskuteras lokalt bland träningsvänner, på tävlingar och i olika trådar på ex vis fb om att det är rätt väg vi är inne på? Tyvärr så är det förbannat svårt att göra sig hörd eller påverka om man som jag inte är någon i sammanhanget. Flera har försökt förmedla sin oro många gånger men det är alltid tvärstopp som det känns.

För mig är det breddverksamheten som skapar spetsprestationerna och utvecklar sporten såväl nationellt som internationellt, inte tvärt om, något som historiskt lagt oss i framkant i världen. Ju fler nya som håller på desto större chans att få fram duktiga ekipage, ju färre nya, ja ni fattar……

Min uppfattning är att utgångspunkten i lydnaden och dess utveckling sista åren bara har varit landslaget, känns som att det funnits en frustration över uteblivna framgångar och man har då trott detta är vägen. Vi gör allt svårare på flera plan och mycket betydligt mer ouppnåeligt för gemene man för man tror det är svaret för kunna lyckas. Det tas idiotiska beslut som inskränker på möjligheterna för återväxt och intresset att satsa och ekipage som skulle kunna bli något väljer andra grenar. Jag kommer ärligt inte ihåg när jag träffade någon i början av sitt hunderi som sa, lydnad ska jag satsa på för det verkar så himla roligt, nej kommentarerna är det motsatta.

I stället för att behålla och utveckla vår nationella tradition kring sporten som vi byggt upp under flera år och som en gång gjorde oss bäst i världen så kastar vi allt på soptippen i ett svep för att blint välja det internationella rakt av. Ja visst, jag kanske generaliserar och det kanske är lite hårt skrivet, men min känsla är ändå så. Jag älskar lydnad och tycker det är bra att förnya, men vi kanske skulle lyssnat mer på vad alla som håller på med lydnad på alla nivåer egentligen vill?

Vi kanske skulle behålla klass 1-elit nationellt men utvecklat den på ett sätt som möter efterfrågan ekipagen där ute har för att göra oss konkurranskraftiga mot övriga grenar nationellt men också för att möta behoven internationellt. Man kunde ha infört internationell klass 3 som alternativ för de som vill satsa mot landslaget helt enkelt och anpassat vår nationella elit så att steget dit blivit naturligt. Jag har svårt att se hur vi ska överleva på sikt utan återväxt, vem kommer tävla? Vem kommer döma? Vem ska arrangera? För vem ska lydnaden finnas? Många frågor men få svar som det känns…”

Tack till Mattias Lövgren som är en sann inspiratör vad gäller att bemöta de tävlande som domare. Att få visa glädje på lydnadsplanen är en självklarhet tycker han och han drar sig inte för att säga det till dom tävlande också.

12074893_509256425900962_2668645557522454088_nDiana Samuelsson med sin fina Zack på årets SM. Diana är en av dom som varit i landslaget i ett antal år och som skrivit på namninsamlingen. Hon är inte ensam. Ett antal förare på högsta elitnivå har skrivit på. Foto: Louise Karlgren

Ett fåtal dagar efter att namninsamlingen startats hade vi så många namn på listan så Mari Edman, journalist på Hundsport hörde av sig direkt till mig och ville ha en intervju. Mari är ju en sån där riktigt vetgirig och nyfiken journalist som håller sig i framkant när det gäller att följa utvecklingen i ett antal hundsporter såsom agility, freestyle, HTM, rally och lydnad.

Intervjun finns här att läsa för dig som inte har Hundsport:

http://www.allroundtax.se/artiklar/namninsamling.pdf

vmguld i Paris gruppbildFoto: Lillemor Edström. Sverige vinner Guld i lag och Niina Svartberg individuellt silver.

I vår text i Namninsamlingen så skriver vi några exempel på hur en bedömning kommer att se ut om den är enligt FCI, alltså internationell. Här kommer en text från Niina Svartberg där hon förklarar lite mer om bedömningen.

Niina och Kenth Svartberg har skrivit på Namninsamlingen som en protest mot den extrema bedömning som framkommer om vi antar FCI:s regelverk till fullo, “där betygsskalan i princip bantas ner till betyg mellan 5 och 8, där ett stort fel och ett litet fel i princip nästan ger samma betyg, det vill säga det blir ingen skillnad” enligt Niina.

Niina fortsätter: “För ett fantastiskt fritt följ med någon sned halt blir betyget 7, med ett medelmåttligt fritt följ med plogning, missade halter, varierande position och ljud blir betyget 5,5. Det blir inte rättvist då heller (det var inte rättvist tidigare heller när ”alla” fick 8,5-9). Och dessutom verkar domarna inte egentligen bli bättre på att bedöma saker, de får lära sig att de måste vara stränga och då blir det de ”låtsaskommentarer”  En domare har till exempel som standardkommentar: ”mer distinkthet önskas” när hen inte vet vad hen ska dra på. Eller som det mest tydliga exempel jag hittills stött på, från SM, där jag fick avdrag i fjärren för ”långa handtecken”. Detta utan att ha handtecken.”

Jag har själv tävlat på en rankingtävling där det var precis så som Niina beskriver det, jag satt och såg hennes fantastiskt fina fria följ med Skoj tex och där betyget var nästan lika lågt som hundar som just plogade, varierade stort i position osv osv. Jag vet att jag satt på läktaren och bara undrade om jag sett fel när skylten med Niinas poäng kom upp. Givetvis var det fler än Niina som kände av den orättvisa bedömningen då inte hela betygsskalan användes.

Niina igen “De bästa domarna vi har i Sverige dömer mycket bättre än vad de internationella bedömningsanvisningarna ger utrymme för, tycker jag. Anvisningarna är så detaljerade när det gäller maxbetyg och avdragens storlek att de nästan ifrågasätter domarnas förmåga att bedöma. Det blir lite som ett hån mot domarnas kompetens, att inte låta domare bedöma det de ser, utan ge fasta avdrag för allt. Trots allt kan ju samma fel se väldigt olika ut och vara i varierande grad stort eller litet fel.”

Jag har tittat på texten till de nya reglerna där det i bedömningsanvisningarna tex står under Tjuvstarter: Om hunden förutser kommandot (dvs den håller sig inte ordentligt i utgångsposition: rycker till, ställer sig upp men rör sig inte framåt när momentet börjar, kan inte högre betyg än 8 ges.

Alltså, om min hund rycker till så är det samma poängneddrag som en hund som ställer sig upp!!!!!

Ett bra exempel på vad Niina skriver om ovan. Skrämmande säger jag bara!

Hon fortsätter:

“Bedömningen på förra årets VM i Finland var bland det bästa jag sett på mästerskap – hårt, men utnyttjande av hela betygsskalan. Om man gjorde ett briljant moment utöver det vanliga så var det möjligt att få 9.5 eller 10.

I år på VM fanns inte den möjligheten, eftersom man inte nyttjade hela betygsskalan. I år har man också gått mot att det bara är snabba vesslor till hundar som premieras, så att det inte var möjligt att komma med någonting annat än en übersnabb border collie. Detta är förvånande, då det i reglerna slås fast att man ska ta hänsyn till ras, och i inkallningen står ”åtminstone i snabb trav” och ändå måste hunden ha ett exceptionellt rörelsemönster för att det inte ska dras för långsamt tempo. Synd, eftersom det stoppar de flesta typer av hundar från ett framgångsrikt lydnadstävlande, eftersom det inte längre räcker med att hunden galopperar med gott engagemang och bra driv”.

Stort TACK! till Niina som tog sig tid att beskriva lite mer hur det i realiteten kan bli med en FCI-bedömning.

11828781_10204578108720754_8595595978905567889_nEtt roligt nytt moment som kommer komma. Visst kan vi ha detta nya moment tillsammans med de flesta andra även om vi har nationella regler. Då har vi chans att påverka om det inte blir riktigt så bra som FCI-folket tänkt. Här Beate Biesenbach från Österrike med sin härliga labbe Nike. Foto: Sabine Pilsel

 

Vad vi också fått höra är att vi borde gjort våra röster hörda långt tidigare men det finns människor som har försökt. Och så finns det människor som känner sig lurade för att det var svårt att veta vad man verkligen röstade på. Faktum är att regelverket inte ens var översatt när besluten togs. Det är ju krångligt nog att förstå reglerna på svenska, självklart inte lättare för alla domare som skulle sätta sig in i texten oöversatt.

Anna-Carin Karlsson, domare, tävlande med stort engagemang i lydnaden skriver så här:

“Det är inte förbjudet ännu så länge att ha en personlig åsikt, när jag var på konferensen så röstade jag för det vårt distrikt hade röstat fram, vilket man ska göra som distriktsrepresentant.

Jag har skrivit under (Namninsamlingen, min kommentar)för att jag anser att den internationella bedömningen inte kommer föra lydnaden framåt. Att jag har pratat mig varm om de nya momenten det kan alla som var på mötet jag hade på vår klubb intyga och om det var någon som var entusiastisk över detta så var det jag.

Men…

Även jag har följt debatten om allt som ”stormat” kring lydnaden i år, om SM-poäng jagande, om bedömning, om hopplösheten som många känner när de inser att deras dröm att få ett 1:a pris och ännu värre ett championat kanske aldrig kan bli verklighet om bedömningen ska vara på detta sätt.

När domare på en prisutdelning stoltserar med att inte ger några SM poäng minsann… då blir jag orolig, på riktigt!
Är det så vi ska ha det? Är det en merit att inte ge höga betyg? Är det så att domare som ger ett högre betyg är en sämre domare? Det är ju frågor man ställer sig när man hör såna uttalanden och det gör ju att man blir fundersam om hur det ska bli i framtiden.

När vi var på konferensen så hade vi tre alternativ att rösta på, efter att alla kritiska röster hade tystnat och det vet vi som var där att det många som var kritiska och mötet fick inte den respons som UG lydnad hade förväntat sig.

Alternativen var:

Alternativ ett, att behålla allt som var det var nu, vilket också påpekades att då blir det inga ändringar alls då fokus inte har varit att det skulle vara aktuellt och därför inte lagts något arbete på att göra några förändringar där.Vilket säkert gjorde att många inte röstade på det för att det inte skulle bli några ändringar alls då (bara jag, A-C som spekulerar)

Alternativ två, var att anta de internationella reglerna men behålla ”svensk bedömning” i klass 1 och 2 dvs. Det som gemene man uppfattar som lite snällare än den internationella.
Alternativ tre, var då att anta de internationella reglerna och även ha internationell bedömning i samtliga klasser.

Att vi också samtidigt skulle skapa en nationell ” startklass” (som den sen skulle komma att heta) där vi har full bestämmande rätt om både vilka moment och bedömning som ska gälla var också något som fanns med i dessa två internationella alternativen.

 

Det röstades och då röstade vi ju för två alternativ först, att införa de internationella reglerna eller behålla de gamla. Den röstningen som numera kallas för ”enhälligt beslut”… gick igenom med väldigt liten marginal för ja sidan som då stod för att vi skulle införa det internationella regelverket.

När då detta stod klart fick vi sedan rösta på de två alternativen som jag skrivit om ovan och då ”vann” det förslaget som sa att vi skulle införa både regelverk och bedömningen. Så har jag uppfattat röstningen på konferensen.

Så, ja jag är orolig som som många andra hur det ska bli med bedömningen på våra lydnadsprov och bestämde mig för att jag ska skriva under.

Det är fortfarande bedömningen det handlar om, inte införandet av momenten” avslutar A-C.

Stort TACK! till A-C som i ett känsligt läge vågat ta ton och berätta om sina tankar.

 

 Vad vi vill i vår Namninsamling är ju att det finns nationell bestämmanderätt i alla klasser. I alternativen som A-C beskriver finns ju inte ens ett alternativ för nationell bestämmanderätt i klass 3. (eller är det jag som tolkar fel?) Vi vill verka för att man som idag har både internationell klass 3 och nationell klass 3. Internationell klass 3 är då tex rankingtävlingar för dom som satsar på landslaget och för dom klubbar som precis som idag vill anordna sådana tävlingar på “elitnivå” (klass3nivå med nya reglerna). Jag vill poängtera att vi inte är negativa alls till de nya momenten. Förutom då gruppmomenten och främst inkallningsdelen i klass 3 som vi beskriver i en bilaga under namninsamlingstexten.

Själv är jag för att man tar bort gruppmomenten helt i lydnadsklasserna. Jag tittar på hur det är tänkt till 2017.

I startklassen inget gruppmoment alls.

I klass 1 ett sittande i grupp med bara tre meter mellan hundarna och förarna på 25 meters avstånd!!

I Klass 2 en platsliggning med tre meter mellan hundarna och dolda förare och hundarna ska utsättas för störningar tex en person som går mellan hundarna. Vad det skulle kunna vara mer för störningar står inte i texten vad jag kan hitta. Kanske upp till varje tävlingsledare/domare att hitta på? Dessutom tillkommer det vi idag har i elitklass, lägga och sätta upp hundarna en och en och gå bakom hundarna innan dom ska sättas upp.

Ja jag säger bara det: BORT MED GRUPPMOMENTEN HELT!!

Vi är alldeles för utlämnade till hur bra alla är förberedda med vältränade trygga hundar och jag avskyr att behöva oroa mig över hur väl andra har tränat och hur snälla andras hundar är. Jag ser en stor risk i de här momenten men fr.a hör jag så ofta att förare slutat tävla pga gruppmomenten redan idag som de är utformade och då tror jag inte det blir lättare med det som komma skall. Men hade det bara varit för min egen skull och min träning så föredrar jag absolut de nya gruppmomenten om de nu måste finnas. Jag tror att vi skulle ha många fler tävlande idag om vi slapp dom dock.

Timjan prickig BC ligger plats

När Namninsamlingen las in i en fb-grupp om lydnadsprovsregler så fick den inte vara med. Censur pga att det inte handlade om lydnadsprovsreglerna fick jag höra!!  Ja, vi var väldigt många efter det som hoppade av den gruppen och startade SL, Svenska Lydnadsprovsregler på fb. Alla som är intresserade av lydnad och utvecklingen av den, är givetvis välkomna till den gruppen. Vi är nu över 1100 medlemmar där.

Abby med gris

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I skrivande stund har det kommit ett inlägg på SBK:s sida på vår Namninsamling.

http://www.brukshundklubben.se/documents/2_funktionar/4_prov_tavling/Regelrevidering%202017/Regelrevidering%20lydnad/F%C3%B6rbundsstyrelsens%20svar%20p%C3%A5%20skrivelse%20g%C3%A4llande%20internationella%20lydnadsregler_slutgiltig.pdf

 

Är det någon som känner sig övertygad av detta? Var det ungefär vad vi hade väntat av SBK efter att dom fått en Namninsamling på över 2200 namn?

Nä, det normala när man får svar på en skrivelse är att svaren skickas till de som de berör antingen via epost eller vanlig post.  Ingen av oss har fått något svar. Det brukar också vara underskrivet med de som författat svaret. Här finns ingen underskrift. Och svaret är publicerat med våra namn innan ett protokoll kommit ut från mötet. Är detta ett rätt förfaringssätt tro? Ja, frågorna är många.

Vi kämpar vidare alltså. Att så många skrivit under och vill en annan utveckling för lydnaden gör att vi inte ger upp nu.

Marlene Lundmark avslutar med några ord varför det tog lite tid för oss att reagera, vilket har varit en kritik vi mötts av:

 “Det stora problemet i detta är ju att man inte riktigt visste vad det skulle innebära att anta FCIs regelverk rakt av. På de möten jag var fanns ingen direkt information annat än att det var bra för oss att vara med och mycket lättare om vi alla hade samma regler när vi skulle tävla utomlands eller när det kom tävlande till oss från andra länder.

Inkallningsdelen i gruppmomenten som är det de flesta vänder sig emot blev inte känt förrän det var klubbat och klart på SBK. När sedan oron om det uttrycktes så blev vi lugnade med att svenska delegater skulle alldeles säkert lyckas få FCI att tänka om och ta bort den biten. Hur det gick med det vet vi ju alla, det står att läsa om i Hundsport i en artikel av Mari Edman i nr 6 2015.

Sedan under detta årets VM kom nästa chock, då gick det upp för många vad det internationella bedömningssystemet innebär där en 10a i princip är omöjlig att uppnå. Ledande personer uttrycker även på sociala medier att 8 kommer att vara dagens 10 och hela domarkåren skall utbildas och döma hårt och internationellt. Nu när detta börjar stå klart för många av oss och vi börjar uttrycka vår oro över hur vi tror detta kommer att påverka den stora massan låter det som om man är negativ och att det är kritikerna som gör sporten negativ i stället för att faktiskt lyssna och ta till sig kritiken. Detta nya hårda bedömningssystem kan säkert passa några få som slåss om landslagsbiljetter och SM- platser men det är inte de ekipagen som håller lydnaden rullande ute i landet.

De kommer att behöva oss, vi som är glada amatörer, det är vi som står där i köken, kokar kaffe, bär protokoll, skriver åt domarna, är tävlingsledare osv osv. För de alla flesta av oss är ett lydnadschampionat den stora drömmen och målet men det kommer att blir en omöjlighet om 8 är något knappt eliten når upp till.

Brukssporten och Rallylydnaden verkar vara de stora vinnarna i detta, inte för att bruks inte kräver minst lika mycket träning men man har i alla fall ännu inte fallit i fällan att styra sin sport till att bara handla om de allra bästa. Man läser ibland att folk säger att om man inte vill träna så mycket som det krävs kanske man inte har i lydnadssporten att göra, är det verkligen så vi vill ha det?

En sport för några riktigt skickliga förare med specialiserade raser som kan konkurrera internationellt? Man skall ju komma ihåg att med vissa raser är det inte möjligt att träna och peta på det viset som krävs idag. Det finns raser som är svårbelönade och svårmotiverade och skall den bedriften som deras förare gör som ibland kanske är väl så skickligt och tidskrävande som de på yttersta eliten, skall de kämpa för att vara utfyllnaden och kassakon så att eliten har tävlingar att åka på?” avslutar Marlene som varit med och startat Namninsamlingen.

TACK TILL DIG SOM ORKADE LÄSA ÄNDA HIT! Det blev ett långt inlägg det här men det gäller ju vår älskade lydnadssport!!